tisdag 11 november

och enligt Philips gissning ska bebisen komma idag, dock känns det inte så hur välkommen hon än är så ska det mycket till... Hursomhelst så hoppa sjag att det inte är för långt kvar, 6 dagar beräknat och jag börjar bli nervös nu. Det går upp och ner hela tiden, samtidigt som det känns så jäkla overkligt och konstigt så är det ju lixom ofrånkomligt på samma gång och det går inte riktigt ihop, känner att allt vett håller på att försvinna. Jobbar ju inte längre och dagarna är eeeviiiigheeeetslååååånga. Humöret och framförallt välmåendet går upp och ner hela tiden. Från att må super till att ligga på golvet och grina. De finns ingen hejd. Jag mår illa, har ingen aptit, får panik, ångest - allt på en gång, eller så mår jag super, massa energi, glad, positiv och tung - alltid tung. Men mest är tillståndet stabilt, som en motorväg bara, inget upp och ner och inga konstigheter, bara en jäkla väntan och jag kan inte för mitt liv förstå folk som varit sjukskrivna/mammalediga sen flera veckor, de måste ju ha klättrat runt på väggarna hejdlöst för dehär är tråkigt alltså. 
 
Idag kommer dock Millan, om ca en timme på middag så jag får väl börja laga. Kul att det händer något iaf! 
Imorgon ska jag fika med två andra blivande mammor och sen har jag gjort en lista över saker att göra här hemma resten av tiden - allt för att undvika bli uttråklad.
 
 
 
 farsdagsfirande i söndags 
 
 
 
Jag har tvingat mig ut på två 15min promenader denna veckan, allt för att få lite luft. 15min är dock allt mina fogar tillåter just nu :/
 

Laters!
-hny